Så här fin kan hösten vara. Det var den i morse, i Alnarpsparken.

Eller så kan den vara en förkylning med konstant rinnande näsa sedan en vecka, inklusive baciller som gör sitt bästa för att installera sig i mina bihålor. Jag hade gärna legat nedbäddad i sängen hela veckan, men istället har jag jobbat med tuffa deadlines på mitt jobb på E.ON. Tyvärr har jag nog spridit de där bacillerna till några kollegor också, konstigt vore det annars. Förlåt!

Men idag är det skrivardag och jag skulle kunna tillåta mig själv lite lägre tempo. Fast det är inte riktigt jag, så jag har gjort administrativt arbete hela förmiddagen. Mail, fakturor och sådant. Dessutom har jag planerat lektionen för mina skrivarelever i eftermiddag. Vi ska titta, känna, lukta, lyssna, kanske till och med smaka på hösten och skriva om intrycken vi får. Bra övning för skrivande människor i alla åldrar! Med mig kommer jag att bland annat ha löv från kakträden som syns på bilden. Till synes helt vanliga träd, men när löven faller på hösten luktar de som nybakta kakor. Det är sant! Och det är nästan magiskt …

Men först är jag redo för några timmars redigering av Tunnlar. Min redigeringsfrenesi i början av september avbröts abrupt av dotterns blindtarm och sedan följde bokmässa och boksläpp. Nu är jag redo att fortsätta där jag slutade, bara 100 sidor från slutet. Det är jag, datorn och ett tänt ljus i några timmar framöver!