Fast jag är inte svårflirtad. Alla typer av spökhistorier går hem hos mig. Roliga, fyndiga, blodisande. Och skräck, som jag av någon anledning gillar och inte kan låta bli att läsa trots att jag blir jätterädd. (Fast min gräns går vid skräckfilmer. Sådana har jag slutat kolla på, för jag kom på mig själv med att sluta andas. Jobbigt.)

Så givetvis var det en högtidsstund när jag idag höll i en spökhistorieworkshop på biblioteket i Åkarp. Jag fick både läsa spökhistorier och höra de spökhistorier som barnen och ungdomarna själva skrev. Vilka rysningar!

Och så åt vi blodigaögonmuffins, satsumas och goda kolakakor. Kolakakor kan man aldrig få för många av.

I eftermiddag fortsatte läslovet i familjen. Vi lyssningsläste Bröderna Lejonhjärta och blev alla så förtrollade av Astrid Lindgrens röst att vi glömde allt annat som vi hade tänkt göra. Vilken härlig dag!