Nu i veckan hörde Rebecka av sig till mig. En läsare (av bland annat Dimensioner!) som också skriver. Hon undrade hur det gick till när jag släppte min första bok och ville gärna ha tips på hur man gör för att bli publicerad när man har skrivit en text. Jag lovade återkomma när jag hade tid att berätta. För den här gången blir det ett långt inlägg!

Jag berättar gärna om hur min process såg ut, för när jag själv satt och skrev alldeles själv hemma vid min dator ville jag veta mer om hur andra gjorde, jag formligen hungrade efter information. Och jag var förvånad över hur pass lite jag fick veta, även efter många timmars googlande. Min förhoppning nu är att kunna ge lite hjälp och inspiration till Rebecka och andra som skriver. Så det här inlägget tillägnas alla blivande författare! Jag vill understryka att det här är min erfarenhet och min uppfattning – självklart kan man tycka annorlunda kring bästa vägen till publicering ex vis.

Okej, du har skrivit en text. Kanske är det en novell, kanske en hel bok. Fantastiskt bra jobbat, är det första jag vill säga! Många drömmer om att skriva, men når aldrig fram till ett färdigt manus. Så var det för mig också i början, jag brukar säga att jag var en författare i själ och hjärta långt innan jag blev det i verkligheten. Jag har en mängd påbörjade manus på någon gammal hårddisk och i skrivbordslådor. Det kommer aldrig att bli något av dem, men de var ändå viktiga steg i mitt skrivande.

Du sitter med din text framför dig. Den är klar. Min första fråga är om någon annan har läst den? Jag vet, det kan vara läskigt att låta andra läsa texter och tycka till om dem. Men det är en nödvändig del av processen. Och för att just din text ska ha de bästa förutsättningarna hos förlagen bör den läsas av någon annan innan du skickar iväg den. Mamma, pappa eller någon annan närstående kanske är första valet. Visst kan det vara kul att veta vad de tycker, men du måste ta ett steg till. Det är nämligen så att personer som känner dig väl kommer att ha svårt att komma med den konstruktiva kritik som du vill ha. De kommer att säga att texten är bra och kanske ge dig några tankar kring ändringar, men du vill ha mer, du vill veta vad som fungerar och vad som kan förbättras.

Kort sagt, du letar efter en skrivarpartner av något slag. Det kan vara en person som ofta och gärna läser just den genre som du har skrivit i. Det kan vara en person som skriver själv. Det kan också vara en lektör, som för en viss summa pengar läser din text och berättar vad du kan förbättra. Oj, nu känns det plötsligt väldigt stort, tänker du kanske. Men det behöver det inte vara, det kanske är så enkelt att du snackar med den där tjejen i parallellklassen som läser en massa och frågar om hon vill läsa din text. Eller hör med någon som du brukar dela texter med på något forum på internet.

Om det där med skrivarpartner verkar alltför krångligt för dig kan du hoppa över det steget. Men om du verkligen, verkligen gillar att skriva rekommenderar jag dig varmt att hitta en skrivarpartner någonstans. Själv hade jag gått på en massa distansutbildningar i skrivande när jag insåg att jag behövde en skrivarpartner. Jag anmälde mig till en kurs där alla deltagarna skrev tillsammans i en hel vecka, inte på distans, utan i verkliga livet. Och redan första dagen började jag spana efter en partner – någon som var duktig och engagerad och framförallt någon som delade min önskan att satsa på skrivandet. Sista dagen frågade jag Johan, som nu är min skrivarpartner, om han ville jobba med mig. Och det ville han!

När du jobbat igenom din text flera gånger, från första till sista ordet brukar det vara dags för dig att låta den vila ett tag. Va, ska jag inte skicka in nu? säger du. Nej, du ska låta den vila i några veckor, kanske till och med en månad eller två. Sedan läser du den igen. Du kommer då att se den med nya ögon och kommer att kunna göra ändringar som gör den ännu bättre.

Under tiden när din text ligger till sig har du en annan arbetsuppgift – att leta efter lämpliga placeringar för din text. Om det är en novell kan du antingen kontakta något av förlagen som ger ut noveller, till exempel Mix-förlag eller Novellix (det finns andra, googla efter dem!). Du kan också skicka in din novell till en veckotidning (kolla deras hemsidor!). Ett annat sätt är att hålla utkik efter novelltävlingar. Ofta samlar arrangören i tävlingen in ett antal noveller, som sedan publiceras i en antologi (dvs novellsamling). Då blir du publicerad, antingen i en traditionell bok eller en e-bok!

Att vara med i novelltävlingar är ett jättebra sätt att bli läst och att kanske få sin novell publicerad. Många av mina skrivarkompisar blev publicerade första gången på det här sättet. Och jag med! Hur hittar man då de här tävlingarna? Jo du, de finns både här och där på nätet. Som tur är samlar författaren Eva Ullerud ihop de flesta av dem i en utmärkt lista. Ofta har tävlingarna ett speciellt tema, säkert finns det något som passar dig? Kanske kan du inspireras till en ny novell när du vet att det finns möjlighet att vara med i en tävling? Och du, skicka in till många tävlingar, det ger dig övning och fler chanser att vinna.

När det gäller längre texter, dvs romaner eller  barn-, ungdoms- eller bilderböcker gäller det att hitta förlag som passar just din text. Säkert läser du böcker i samma genre som du skriver i. Kolla då din bokhylla – vilka förlag finns där? Det lär finnas ungefär 1000 förlag i Sverige, men många av dem är små och tar inte in andras texter. Att googla på bara ”förlag” kommer därför att ge dig en jättelång och svårhanterlig lista. Testa istället att googla på förlag+ungdom+fantasy, om det är det du skriver. Leta dig fram och använd många timmar på att kolla upp förlagen!

Något som är bra att känna till är att det finns olika typer av förlag. Dels de traditionella, som står för manusarbete med författaren, marknadsföring och försäljning etc, dels förlag där författaren är med och betalar publiceringen och gör vissa delar av arbetet själv (varierar väldigt!). Och så finns såklart också möjlighet att starta ett eget förlag och ge ut sina egna böcker.

Så nu har du en lista på förlag som du vill kontakta. En del förlag kommer du att sätta på en väntelista, det är de förlag som har manusstopp just nu. Bevaka deras hemsidor för att se när de släpper på stoppet och var då snabb med att skicka in! Är det dags att skicka manuset nu då? Nej, inte riktigt. Nu ska du se till så att formatet är rätt. De flesta förlag vill ha manuset i ett vanligt typsnitt (som Times New Roman eller liknande) 12p och 1,5 radavstånd. Kolla hur varje förlag vill ha manuset – ibland vill de ha pappersversionen och då får du posta ett tjockt brev till dem och ibland vill de ha manuset digitalt (spara då ner i en pdf).

Läs igenom ditt manus en sista gång och skicka sedan iväg det! Sedan börjar väntan. Och jag varnar dig, den kan bli lång. Jag tror att jag fick sista svaret ett år efter att jag skickat mitt manus. Det är lång tid, det. Men de flesta brukar svara inom 3-6 månader. Ibland går det snabbare!

Här kommer nu något som inte är kul, men som tyvärr tillhör författarens vardag: refuseringar. Det är bara några procent av de manus som skickas in som faktiskt blir böcker, så du ska inte bli ledsen när du får refuseringar. De är en del av skrivandet. Fast jag vet precis hur det är – ledsen blir man ändå. Något jag tycker hjälper är att tänka att det finns fler förlag, kanske kan något annat vara intresserat? Eller kanske behöver manuset omarbetas. Ibland skickar ett förlag en refusering med uppmaning att omarbeta manuset. Det är ett positivt och bra tecken, även om det tyvärr inte innebär en garanti för att de kommer att köpa det sen.

Jag vet att det känns tufft, men det är få författare som lyckas hitta ett förlag vid första utskicket av manuset. Bli inte ledsen! Jag vet, det är lätt sagt. Men tänk på att det inte är något fel på dig! Din text passade bara inte förlaget riktigt. Fundera över möjligheter till omarbetning och skicka in igen. Eller skriv ett nytt manus! Ju mer du jobbar med dina texter, desto bättre kommer de att bli. Och du kommer att öka dina chanser att bli publicerad.

Själv hade jag supertur – Dimensioner hittade ett förlag vid första utskicket. Då fick jag uppleva ögonblicket som alla författare drömmer om – när förlaget hör av sig för att säga att de är intresserade av manuset. Jag satt i bilen på motorvägen på väg hem när jag blev uppringd. Samtalet var mycket kort och vi bestämde tid för att prata dagen efter. När jag lagt på var jag så full av känslor, att jag både skrattade och grät samtidigt. Jag har ingen aning om hur jag tog mig hem den dagen, jag antar att jag var en total trafikfara och att bilen körde av sig själv.

Och sen följde avtalstecknande och det redaktionella arbetet med förlaget. Och publicering och intervjuer och signeringar. Men det är en helt annan historia … Som jag gärna berättar mer om en annan gång. Men du som har läst så här långt ska ha en eloge – det här är mitt i särklass längsta inlägg. Och du som har läst så här långt – om du har frågor eller funderingar får du jättegärna höra av dig till mig!

Och du som skriver – jag håller tummarna för dig och för att ska få se ditt manus som en bok en vacker dag!