Ja, jag vågar kalla henne årets mest intressanta debutant, trots att det bara är mitten av mars. Emma Karinsdotters debutroman Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig är en stor läsupplevelse. Emmas berättelse ger liv åt den brinnande kärleken, den som förtär allt och leder vidare till svart mörker. Huvudpersonen Jonna är turnéledare och lever ett lugnt och trivsamt liv tillsammans med Elin. Men långfrukostar och besök på Ikea blandas med Jonnas tillbakablickar på den passionerade och flammande kärlekshistorien som hon hade med trummisen Niki några år tidigare. Jonna får allt svårare att hålla känslorna från tiden med Niki ifrån sig, allt snurrar snabbare. Och snabbare.

Emma Karinsdotter låter läsaren vistas i välbekanta svenska miljöer, men ger också en inblick i turnélivet med allt från soundcheck till turnébussar. En skog som växer upp i en skivaffär i London, körsbärsträd i Berlin som inte finns och en festival i Småland, miljöerna förstärker det kaos som finns inom Jonna.

Det här är den bästa skildring av kärlek som jag har läst på länge. Utan tvekan. Emma Karinsdotters prosalyriska språk, musikaliteten i orden och alla oväntade meningar och uttryck gör berättelsen mer än levande. Jag dras med i rytmen, kan inte stanna upp i min läsning. Men det gör jag ändå, för jag vill att boken ska vara så länge som möjligt. Jag sparar och försäker läsa sakta. När boken väl är slut star mitt hopp till att Emma Karinsdotters nästa bok kommer snart. För det här är en författare som jag vill läsa mer av.