De senaste veckorna har jag levt väldigt nära Nova. Nästan närmare än när jag skrev första boken, faktiskt. Jag har gått igenom hela manuset, ändrat, dragit ifrån och skrivit nytt. Ifrågasatt, funderat, förkastat. Och förbättrat. Redigering är ett hästjobb!
Min redaktör Heléne är en kvinna med utmärkt sinne för detaljer. Det hjälper mig mycket i redigeringen, för hon hittar de logiska luckor som jag har lämnat öppna i berättelsen. Med hennes hjälp stänger jag dem, en efter en.
Eller jag hoppas i alla fall att jag har stängt dem flesta, för den här gången. Jag har nämligen just skickat tillbaka manuset till henne. Nu ska hon ha det i fyra veckor och lagom till julmånaden kommer Nova tillbaka till mig igen. Men nya kommentarer och tankar kring förändringar.
Fram till dess ska jag dyka ner i Nova 2 igen. Jag längtar efter att få se vilka äventyr Nova och Alex hamnar i! Att skriva ny text är något helt annat än redigering. Båda delarna behövs för att det ska bli en bok, men i mina ögon är det arbetet med den nya texten som är mest magiskt. Det är då allt börjar hända …
Men just i kväll ska jag unna mig en film för att fira lämningen av manuset för den här gången. Vet inte när det hände senast …
Det är bra att både skriva nytt och redigera samtidigt. Då blir man inte så trött på det man redigerar.
Jag håller helt med! Dessutom är det ofta så att texterna korsbefruktar varandra och det finns möjlighet att gömma planteringar i ettan för saker som kommer att hända i tvåan eller trean.