Jag är inne på allra sista rundan av Nova-redigeringen. Sista chansen att hitta fel. Sista chansen att göra texten perfekt. Man kan bli nervös för mindre. Den första februari lämnas texten till Modernista.

Då är det viktigt att ha rätt stöd. En redaktör, Heléne, som ser fel och stöttar. Vänner, Charlotte och Cilla, som kommer förbi och äter vegetarisk gryta och pratar. En annan vän, Malin, som tar med mig ut i skogen med två islandshästar. En man, David, som bakar lördagspizza till hela familjen. För det går inte att sitta med manuset hela tiden, ibland behövs pauser.

Och så behövs mina handledsvärmare. De är världens bästa författarjulklapp! Jag fick dem av min mamma, som specialbeställde dem till mig. Ylle och lammskinn och band och snygga broderade pärlor. Med dem är jag både varm och snygg.