Tjoho! Nu har jag lämnat Novas tid till Modernista! Alla stora ändringar är därmed klara, det enda som kan ändras nu är mindre och enklare saker i korrekturet, ex komman, skrivfel etc. Vilken milstolpe!

Pust! Det har varit en lång process, det här! Inte minst eftersom jag skrev första raderna på Nova på 5 år sedan! För två år sedan skrev jag klart till sista kapitlet, sedan följde ett år med redigeringar, när jag bland annat strök bort 25 % av boken och skrev till/om annat. Och nu är alltså redigeringsfasen med min redaktör, som inleddes i september 2014, klar. Ingen kan säga att det går snabbt att skriva en bok!

Nu var i och för sig Nova mitt första längre manus och då får man göra fel och göra om, en massa gånger. Det hör till. Manusen som jag skrivit sedan dess (bland annat Parkå och nu Nova 2, som är under arbete) har jag jobbat med på ett helt annat sätt.

Men trots allt är det så att det krävs ENORMA mängder tålamod och envishet för att skriva en bok. Det är lite som bilden ovan, tagen i Alnarpsparken idag. Där brukar jag promenera och tanka skrivarinspiration. Idag var halva parken översvämmad och andra halvan vattensjuk. Men jag vände inte om. Jag gav mig inte. Nej, jag tog mig runt hela parken, trots att vattnet upptog gångarnas hela yta, genom att gå över kladdiga gräsmattor, kryssa mellan träd, få grenar i ansiktet. Jag hade behövt vadarstövlar, men jag fortsatte framåt med mina gympaskor. På samma sätt är det med en bok. Det gäller att jobba på, trots att det tar tid, trots att det ibland är jobbigt, trots att berättelsen kan vara översvämmad på en massa sätt. För till sist kommer man fram. Och då är det värt varenda steg.

Nu ska det firas! Har bokat hot-stone massage för att belöna min kontorsråtte/skrivarrygg!