Idag har jag gjort ett författarbesök i en tredjeklass. En hel hög härliga barn med glitter i ögonen och fulla av frågor. En av de svåraste sakerna i barngrupper tycker jag är att hantera alla frågor. Ibland sträcks fem (eller fler) ivriga händer upp när jag sagt bara en mening. Då gäller det att be barnen vänta med frågorna och/eller försöka svara på frågorna som ännu inte ställts. Annars blir det inte mycket till berättande och röd tråd.

Idag berättade jag bland annat om vad en författare gör och hur det kom sig att jag började skriva när jag var sex år gammal. Ryggar sträcktes när jag berättade att de ju själva är författare allihop, de skriver till exempel på berättelser om stenåldern just nu.

Fantastik var jag såklart tvungen att slå ett slag för, så jag berättade om fantasy, science fiction och skräck. Nu vet barnen mer än de flesta vuxna om fantastik. Känns bra.

Vi ägnade en lång stund åt en övning i kreativt skrivande. Jag använde mig av en av mina (och de flesta barns) favoriter – Dixitkort. Vissa kastade sig över korten och började skriva direkt, andra kom igång efter en liten stund. Och någon hade jättesvårt med Dixitkorten, trots nya kort. Då testade jag med berättelsetärningar istället och se, med dem och ett muntligt berättande, då släppte krampen. Det är så fantastiskt att se när fantasin och inspirationen griper tag i ett barn, det syns ju faktiskt rent fysiskt på barnet, som lutar sig närmare pappret, krafsar med pennan och inte längre bryr sig om kompisens viskningar.

Nu i eftermiddag väntar mer skrivundervisning – som vanligt på torsdagar är det skrivarkurs med Kulturskolan. Och idag är det 26 grader varmt och soligt i Åkarp, så jag tänker mig övningar ute på gräset, utanför biblioteket där vi håller till.  Idag tänker jag mig att vi ska jobba med perspektiv och bland annat bli hundar allihop. Jag lovar att det kommer att ge skrivandet helt nya dimensioner …