Jag avbröt min skrivardag vid lunch idag för att ta en snabb tur till apoteket. In i bilen, in på Burlövs center, där jag möttes av en blandning av juldekorationer, doft av hyacinter från blomsteraffären precis vid ingången och svarta skyltar. Många svarta skyltar.

För i morgon är det Black Friday. Uppenbarligen varar Black Friday lite mer än en dag här i Sverige, det förstod jag av skyltarna. Upp emot en vecka, sådär. Och det är ingen julskyltning till första advent längre, nu är det Black Friday som gäller. Inte mig emot, att köpa julklapparna tidigt är väl bra? Eller?

När jag kom ut ur köpcentrat möttes jag av en man som låg på knä framför mig. Svarta hål markerade var tänder borde ha suttit i hans mun, hans kropp var krum. Han sökte min blick, hoppades på en slant.

Jag undrar om han vet vad Black Friday är. Jag undrar om han bryr sig. Jag har en känsla av att de flesta dagar är Black för honom. Sådär jämnsvarta som det blir när man inte har mycket. Inte har något.

Ibland är det bra att reflektera över livet. Tänka på hur bra man har det, alldeles oavsett sådant som inte är så bra. Hur ofta gör jag det? Hur ofta gör du det?

Jag tror att eftertanke är bra för alla. Och kanske lite extra bra för oss som skriver. För när vi skriver kan vi inkludera orättvisorna vi ser, sorgen som vi anar i någons ögon. Vi kan ibland vara rösterna till dem som annars inte blir hörda.

Jag kan konstatera att jag har det mer än bra. Jag sitter i ett varmt hus, solen lyser utanför och himlen är ljusblå. Jag jobbar med ett nytt manus och bygger upp en spännande synopsis.

Men för andra är det en svart dag.