Etiketter
Årets bästa nyhet – så här långt – är att min bok Inte ord kommer att komma ut hos Nypon förlag i augusti!!! Fast då kommer den att heta något annat, vi håller som bäst på och klurar på titeln.
Inte ord handlar om Mateo som precis har flyttat till andra sidan stan med sin mamma. Hans föräldrar har skilt sig och han ska börja på en ny skola. Sommarlovet är slut och Mateo har nyligen fått veta att han har dyslexi. Det mesta suger. När det dessutom visar sig att en av hans nya lärare inte alls förstår vad dyslexi är känns det riktigt hopplöst. Men då dyker Bim upp. Hon går i samma klass som Mateo och hon har också dyslexi. Dessutom delar de en annan sak – de har båda förmågan att förstå djur, ja det är nästan som en magisk gåva. En kväll kommer Bim hem till Mateo. Han måste följa med henne för att rädda en häst som far illa! De ger sig ut på ett nattligt äventyr …
Jag är superglad, inte bara för att ett av mina manus ska få bli en bok, utan också för att den här boken betyder väldigt mycket för mig personligen. Du som följer min blogg vet att en av mina söner har dyslexi och att jag engagerar mig för dyslektiska barn och deras rättigheter. Därför känns det fantastiskt att få ge ut Inte ord! Jag hoppas att många barn, både med och utan lässvårigheter, kommer att läsa och tycka om lättlästa Inte ord.
Beskedet att Nypon förlag vill ge ut Inte ord fick jag i december när jag var och handlade julblommor i en stor sydskånsk affär som säljer blommor och växter. Och jag vill lova att jag kom hem med affärens fulaste julstjärna! Den var så ful att jag inte ens ville ta ett foto på den för att visa hur ful den var, det var liksom nästan inga blad kvar på den och den såg bara okej ut om man tittade på den rakt uppifrån (och hur ofta gör man det?). Dessutom var jag en ren fara i trafiken när jag körde hem. För alla som skriver är det enkelt att förstå – ett besked att ett förlag vill ge ut ens manus är så nära himlen en författare kan komma! För min del förlorar jag uppenbarligen all bedömningsförmåga knuten till julstjärnor när jag är så glad …
Nu är julstjärnan sedan länge vissnad, avtalet med Nypon är påskrivet och min redaktör Catharina har börjat jobba med manuset. Och jag väntar på att få jobba vidare med texten!
Sofie Berthet 
Grattis! Den där måste bara ut, och uppmärksammas! Det kan bli en bästsäljare, det blir alla böcker som tar upp ett specifikt aktuellt problem.
Tack, Tora! Min förhoppning är att många ska läsa boken – och förstå hur det är att ha dyslexi. Du får gärna hjälpa till och sprida att boken finns när den kommer ut :-).
Tyvärr finns det så mycket okunskap och så många förutfattade meningar när det gäller dyslexi. Ett av de vanligaste problemen är att många lärare tror att det räcker att ge barnen med dyslexi en Ipad, så klarar de allt. De har noll koll på att det är jättejobbigt att använda tal till text eller Oribi Writer och att det tar mångdubbelt så lång tid att få fram en text på det sättet. Dessutom har dyslektikerna behov av hjälp att redigera texten efteråt och det är det ingen lärare som förstår/har tid till. Oh, jag har så mycket att säga om hur barnen med dyslexi borde undervisas … och faktum är att alla barn skulle må bra av den typen av undervisning, men svenska skolan är fast i gamla tankesätt och det gör dyslektikernas vardag väldigt tuff.