Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Nu har hon gått ut och in i sitt hus kanske tio gånger på en timme. Hon låser dörren och sedan smyger hon långsamt fram till närmsta fönster och kikar in. Hon har en tjock jacka knäppt ända upp i halsen på sig och en mössa som nästan är neddragen över ögonen, är egentligen mer lik en inbrottstjuv än min granne. Så sätter hon sig på en bänk framför ytterdörren, slår upp en bok, sitter ner i någon minut och smyger sedan fram till fönstret igen. Vid ett tillfälle marscherade hon iväg nedför gatan. Halvvägs till affären stannade hon, slet upp sin mobil ur väskan, tittade på den med vild blick och gick sedan tillbaka till huset med lika bestämda steg. Vad är det hon håller på med? Har hon blivit galen?
– Signerat av Orolig Granne

Bästa oroliga granne!
Jag tränar en hund i att vara ensam. Det går sådär och både hunden och jag tycker att det är jobbigt. Igår gick vi från 2 sekunder bakom en innerdörr till 30 minuter. Strålande framsteg, eller hur? Idag ökade jag svårigheten till att även passera ytterdörren. Det går inte alls lika bra. Vi övar och övar, men det är svårt att vara ensam när man är en ettårig vovve som alltid har varit tillsammans med hundkompisar. Sedan i torsdags har jag läst fem hundböcker och hittat en metod som jag hoppas ska fungera. Men än funkar den bäst i teorin, inte i praktiken. Skam den som ger sig. I eftermiddag övar vi vidare. Fast nu är hela familjen hemma. Så bli inte orolig om du ser fem personer som går ut genom ytterdörren och sedan börjar smyga runt på det mest märkliga sätt. Det är helt normalt.
– Signerat av den Galna Författaren

Av förklarliga skäl har jag inte hunnit skriva något på flera dagar. Alla hundtips mottages förresten tacksamt!