I lördags var jag på Dyslexiförbundet i Skånes familjeläger i Röstånga. Förmiddagen var lika rolig som hektisk: först en timmes workshop med drygt 20 barn och ungdomar. Vilka fantastiska berättelser de hittade på med hjälp av berättelsetärningar och Dixit-kort!

Efter ett kort avbrott när brandlarmet gick, räddningstjänsten kom och vi alla fick lite frisk luft (jepp, lite dramatiskt men mest spännande, för det brann inte!) höll jag en föreläsning om hur läsning och skrivande kan bli kul när man har dyslexi. Jag fick ett fantastiskt gensvar från de 35 vuxna som lyssnade. Många av dem har precis som jag barn med dyslexi och de delade gärna med sig av sina erfarenheter.

Sådana här möten behövs så väl. Vi kämpar alla i vardagen. Att tillsammans prata om det som är svårt och jobbigt, men också skratta och skämta är ovärderligt. Dessutom känns det så bra för mig att få dela med mig av det jag kan och tipsa om vägar framåt!