Något av det allra roligaste med att vara författare är att höra vad läsarna tycker om mina böcker. Jag älskar allt från korta kommentarer om boken till att ha långa diskussioner med en läsare om vad som skulle ha kunnat hända i boken istället för den berättelse som jag har valt att skriva. Eller vad som hände före boken började eller efter den slutade.

Så här säger Alice, snart 9 år, om Utan ord. ”Den var kul, för att de räddade en häst. Och spännande för att de kunde prata med djur.”.

Malia, min hund som poserar med Utan ord på bilden, har inte läst någon av mina böcker och har nog egentligen inte så mycket att säga om dem. Fast hon har hjälpt till att skriva flera av dem. När jag sätter mig vid datorn kommer hon och lägger en tass på mitt ben. Om jag inte reagerar bankar hon helt lätt till med den ett par gånger. Det betyder att hon vill upp i knäet. Och när hon väl har hoppat upp lägger hon sig med huvudet i vänster armveck. När hon sedan suckar djupt, då vet jag att vi redo att skriva, både hon och jag.