När jag var liten red jag. Och läste Min Häst. När jag var tretton slutade jag med båda två och fick andra intressen. Men en gång hästtjej, alltid hästtjej. Så jag började rida igen, lite då och då. För det vet ju alla som har ridit: hästar är bäst.

För några år sedan började min dotter rida på ridskola. Varje vecka fick jag följa med och hänga i stallet. Hjälpa till att rykta och lyfta stora hovar i. Sitta på läktaren och frysa. Det var lika underbart som när jag var liten. Det där med hästar pockade på inom mig och jag insåg att jag ville skriva om dem.

Jag hörde av mig till Min Häst i våras och frågade om de behövde noveller. Det gjorde de. Min första hästnovell var med i tidningen i juni. Just nu kan alla hästintresserade läsa min ”Tillbaka till ridskolan” i höstens tidningspåse. Och fler noveller är på gång, jag har precis skrivit klart en med Halloween-tema och en som utspelar sig på julafton.

Självklart måste jag hämta färsk hästinspiration. I sommar har jag varit på ridläger och ridit lektion i skogen. Varje gång får jag nya idéer, tillsammans med de underbara islandshästarna på Sleipnirs ängar. Som här med Bjarni/Björne, en riktig goding.