I lördags var det sommar med grillning i trädgården. I söndags var det höst med en matta av nedfallna löv efter ett häftigt morgonregn.

När det är höst passar en promenad i Alnarpsparken utmärkt. För författare som jag, för jag kommer alltid på massor av idéer till mina projekt när jag går. Och för alla andra, som vill njuta av hösten.

Jag gick runt i parken och tittade på alla brinnande höstlöv. Många av träden i parken kommer långväga ifrån och det är därför lite av en personlig frågesport för mig att gissa vad det är för träd. Men jag är urdålig och måste hela tiden titta på skyltarna som behändigt nog sitter uppsatta på varje träd.

Utom när det gäller ett träd. Kakträdet. Det känner jag nämligen igen på doften. Varje höst när det faller sina löv luktar de fallna löven just nybakta kakor. Det är sant! Doften hänger tung över stigen när man närmar sig ett kakträd (det finns flera). Jag tar alltid med mig en handful löv på den fortsatta promenaden och när jag efter en stund släpper dem luktar handen kakor.

Jag är fullständigt fascinerad av kakträden i Alnarpsparken. Faktum var att jag skrev in dem i en biroll i Parkå, men sedan plockade jag bort dem igen. Jag känner att de är värda en egen berättelse.