Ibland blir inte saker som man tänkt sig. Ibland vaknar man en vanlig fredag och datorn står livlös med svart skärm. Då blir man inte glad. Jag blev till och med personligt förolämpad  – hur vågade min 2 månader nya Toshiba-dator som jag köpt för förskottet till Dimensioner dö på det här sättet?

Mannen åkte tillbaka till affären med den och jag fick inte följa med. Mannen hade räknat ut att jag skulle skälla ut alla som kom i min väg och det ville han helst undvika. Och det hade jag garanterat gjort. Som sagt, jag var mycket upprörd. Men med rätta, datorn är mitt arbetsredskap och tappade arbetstimmar är inte roligt. Jag håller på med Tunnlar och vill inte bli störd.

Han kom hem med instruktionerna att låta batteriet ladda ur. Sedan startade datorn igen, den bestämde sig för att träda ur stadiet hibernate som den uppenbarligen gått in i. Jag tyckte nästan att den blinkade till mig när den satte igång igen.

Och jag förstod plötsligt datorn. För jag vill också gå in i hibernate. Jag är inne på tredje sjuka veckan och igår fick jag söka läkare akut för bihåleinflammation. Det gör djävulskt ont och jag önskar att jag kunde sticka upp en gaffel genom tandkött, ben och brosk och lätta på trycket i den olycksaliga bihålan. Men jag antar att jag skulle bli tvungen att söka vård igen om jag gjorde det. Så jag håller mig till antibiotika och andra medikamenter. Och vilar. Jag kanske till och med provar på hibernate.