Så här såg det ut när jag förra torsdagen var på författarbesök på Åkarps bibliotek! Tack för bilden, Irene!

Men hur är det egentligen med mig och bilder? Jag gillar att vara med på bild. På riktigt. Jag gillar också att ta foton. Ibland tar jag till och med pinsamt många. Ganska ofta, faktiskt. Fråga min familj, de vet. Ibland använder jag både kamera och mobil, för säkerhets skull. Det kan vara jobbigt att jonglera med dem båda två, men jag är envis och målinriktad.

Och ibland glömmer jag helt bort det där med att fota. Som i torsdags. Jag hade tänkt be någon i publiken ta några kort med min mobil, men så behövde jag mobilen för att spela musik och sedan glömde jag helt bort att jag ville dokumentera mitt författarbesök. Så kan det gå. Tur då att Irene på biblioteket var vaken och fotade mig när jag talade om ungdomsdystopier med Hungerspelen i högsta hugg.

Musiken jag spelade, ni undrar kanske vilken det var? Jo, Electricity ur Billy Elliot. I den beskriver Billy hur det känns när han dansar. Precis på samma sätt känns det ibland för mig när jag skriver:

I can’t really explain it, I haven’t got the words. It’s a feeling that you can’t control. I suppose it’s like forgetting, losing who you are, and at the same time something makes you whole. It’s like that there’s a music playing in your ear. And I’m listening, and I’m listening and then I disappear. Och så vidare! Lyssna på låten, den är underbar!

Förresten, lyssna först på Electricity och köp sedan biljetter till Billy Elliot i vår i Malmö eller i höst i Stockholm. Fantastisk uppsättning och grym musikal!