De senaste dagarna har jag ägnat åt att odla min trädgård. På flera olika sätt. Och ja, jag refererar delvis till Voltaires Candide, som jag läste när jag bodde i Frankrike och tyckte mycket om. Trist att ingen skriver satir på det sättet längre. Eller har jag missat någon bra samtida författare som behärskar den ädla konsten? Hur som helst gillar jag tanken i Candides slutord – att odla sin trädgård är att arbeta på att göra världen bättre. I det stora och det lilla. Det är så jag tänker på skrivandet.

På tre dagar har jag hunnit med tre träffar med andra författare: en jobbdag inklusive lunch med Johan Carle, en lunch med Tora Greve och en lunch- och eftermiddagsträff med Kerstin Önnebo och Charlotte Cederlund. Och så har jag hunnit skriva klart mitt första lättlästa manus också. Det kallar jag att odla min trädgård! Både en massa intressanta, inspirerande och roliga diskussioner och kavla-upp-ärmarna-arbete.

 

Jag har odlat min fysiska trädgård också. Idag for jag fram med skyffeljärn och räfsa i mina trädgårdsland. I flera timmar. Och sedan sådde jag. Mest sallad, jag gillar saker som växer i trädgården som man kan äta. Och så lite blommor, för det är så fint att ta in en bukett sommarblommor. Att så är inte helt lyckat när man har en krasslig kontorsrygg. Så nu sitter jag med värmedyna på max på ländryggen. Och jag tänker fortsätta med fliten och skriva synopsis till ytterligare en lättläst text.