Jag har nyligen hört två fantastiska sångerskor live. De är båda mycket skickliga musiker och skriver dessutom texter som berör, texter som tål att lyssnas på om och om igen. Jag pratar om Judith Owen, singer/songwriter från Wales och Eva Dahlgren, som precis har gett sig ut på Sverigeturné.

Hemkommen från konserterna har jag gripits av lust att själv skriva låtar. En klar, gnistrande känsla i kroppen som får mig att vilja sätta mig vid pianot eller ta gitarren i knäet och bara skapa. Men. Jag är ingen musiker. Jag har visserligen sjungit i kör sedan jag var tio och jag kan spela några ackord på både pianot och gitarren. Men. Om jag vill skriva låtar ligger massor av arbete framför mig. För det är något som jag inte kan, något som jag inte övat på.

Det här leder mig till en kommentar som jag ibland får när jag berättar att jag skriver: ”Vad kul! Ja, jag ska också skriva en bok. Allt är klart och jag väntar bara på att få tid. Rätt tillfälle, liksom.”

Missförstå mig inte. Jag unnar alla glädjen att skriva en bok. Det är en härlig känsla att få skapa text, att skriva för sig själv eller för andra. Men det är inte bara att sätta sig ner och skriva en bok. Lika lite som jag kan sätta mig ner och skriva en låt.

Övning. Det krävs massor av övning. Åratal till och med. Skrivande hemma på kammaren och/eller skrivarkurser. Många, många ensamma timmar och mycket vånda. Hur mycket tid som helst går åt för att skapa en text. Trots att det verkar så ”lätt”. Och trots att det finns talang och fröken i grundskolan alltid gav uppsatserna högsta betyg. Om man räknar antalet timmar som jag har lagt på skrivande under de senaste åren och de pengar jag faktiskt tjänat på det tror jag att jag kommer upp i en lön som motsvarar några ören i timmen.

Någonstans handlar det om att bestämma sig. Är du redo att lägga den tid som behövs för att få dina texter så bra som de kan bli? Är du redo att försaka annat i livet för att skriva? Är du redo att skriva om en text gång på gång? För att sedan kanske slänga den och börja på en ny text? Då gratulerar jag dig, för då är du på väg mot drömmarna. Och det vet vi ju alla, att drömmarna kan ta oss hur långt som helst.

Jag har funderat. Jag är inte redo att lägga den tid som krävs för att lära mig skriva låtar. Jag prioriterar skrivandet och annat i livet. Just låtskrivardrömmen väljer jag därför att tacka nej till. Men jag har massor av andra drömmar, som rör mitt skrivande. Dem jobbar jag på varje dag.

(Ja, jag vet, bilden på Eva Dahlgren med band är väldigt suddig. Men jag satt långt från scenen och så här uppfattade min mobilkamera situationen. Faktum är att jag gillar bilden trots att man inte ser vad den föreställer, för den framkallar samma trolska stämning som under konserten. Gå förresten och lyssna på Eva Dahlgren om du kan! Eller lyssna åtminstone på senaste skivan. Börja med magiska Filmen om oss!)