Den här veckan är det nationella prov i svenska för landets alla sexor. En chans för eleverna att visa vad de kan. Nej, vänta, det stämmer inte! För alla får inte möjlighet att visa vad de kan. Enligt Skolverkets instruktioner får dyslektikerna, 5-8 % av sexorna, inte lov att använda de hjälpmedel som de behöver och annars har rätt till i skolan. De får inte lyssningsläsa (dvs lyssna till en uppläst text), utan tvingas sitta framför texter med bokstäver som bråkar och hoppar runt,  oförmögna att läsa med ögonen det som deras öron utan problem hade kunnat läsa. De kan inte svara på frågorna som ställs, för att de inte har kunnat läsa texten.

 Dyslektiker får heller inte använda sina kompensatoriska hjälpmedel för att skriva uppsatserna som ingår i de nationella proven. Många dyslektiker skriver med stor framgång med sina röster med hjälp av tal till text. Det får de inte göra under nationella proven. Då är det bara ”traditionellt” skrivande som räknas, med papper och penna eller i undantagsfall på dator eller platta. Därför kommer de dyslektiska barnen att gå hem från de nationella proven och känna att de har misslyckats. De kommer inte att ha fått visa vad de egentligen kan.

 Det är många barn som går till skolan med en stor klump i magen den här veckan. Det är många barn som känner sig kränkta när skolorna tvingar dem att genomgå prov som de inte har en ärlig chans att klara av. Min son som går i sexan och som har dyslexi är ett av dem. Och allt detta bara för att Skolverket har bestämt sig för att alla funktionsnedsättningar inte är lika mycket värda. Dyslexi växer bort lika lite som blindhet, det är en livslång funktionsnedsättning. Ändå får blinda barn göra provet med blindskrift. Men dyslektikerna får inte lyssningsläsa. Var finns rättvisan i detta?

 Skolverket är fast i en föråldrad uppfattning om dyslexi. De påstår att de måste testa förmågan att läsa texten. Men med läsning godkänner de bara läsning med ögon och fingrar, inte med öron. Fast de ger extra tid för utförandet av proven. Som om det skulle hjälpa. Vad inbillar de sig egentligen – att texten kommer att klarna om en dyslektiker stirrar tillräckligt länge på den? Nej, Skolverket uppvisar en skrämmande inkompetens när det gäller dyslexi.

 Det är en tung vecka för alla sexor med dyslexi, när de nationella proven i svenska genomförs. Proven delas ut, pressen är stor, pulsen ökar. Barnen vet ju hur viktiga de nationella proven är, det har deras lärare berättat för dem. Och där sitter de, framför texter som de inte kan läsa. Sedan kommer de nationella proven i matte. Och i engelska. Där måste de också kunna läsa. Inga hjälpmedel får användas där heller. Vårterminen i sexan är ett orättvist helvete för de dyslektiska barnen. Helt i onödan. 

Tänk om, Skolverket. Ge de dyslektiska barnen samma värde och rättigheter som andra barn. Sluta diskriminera dyslektikerna!