Onsdag i mitten av februari. Passexpeditionen i Malmö. Jag svänger förbi och tror att jag ska kunna hämta mitt nya pass snabbt under lunchen. Jag har fel.

Det går långsamt. Väldigt långsamt. Jag får nummer B086. Räknaren står på B073. En lång stund. Jag ser mig omkring och undrar vad som tar sådan tid. Lokalen är fylld, alla sittplatser är upptagna. Bara en kassa delar ut nya pass.

Sedan tickar några nummer på. Jag tänker att jag nog kommer att klara mig på de tjugo minuters parkering som jag betalde i förväg. Men då blir det tvärstopp. Ett sällskap som inte har ett pass att hämta har väldigt många frågor att ställa. 

Min parkeringstid går ut. Jag rusar ut för att lägga på mer pengar, tänker att jag nog hinner. När jag kommer tillbaka: B088. Jag rusar till kassan och säger att jag är ledsen, men jag var ute och betalde för mer parkering. Kvinnan bakom glaset skakar på huvudet och säger att då får jag ta en ny lapp. För hon hade minsann sett att jag gick ut och det borde jag inte ha gjort.

Jag suckar högt och stegar argt fram till apparaten för att trycka fram en ny lapp. B0110. Jag ställer mig för att vänta igen, arg på både mig själv och kvinnan och den långa kön.

Då kommer han fram, en ung kille. Han säger att jag kan få hans lapp, han har B093, för han tycker att jag ser stressad ut och jag har säkert någonstans där jag behöver vara. Själv har han gott om tid.

Jag bara tittar på honom. Han är en solstråle som skiner starkt och bländande på den gråa passexpeditionen. Jag vill först inte ta hans lapp. Han insisterar. Sedan tackar jag honom tusen gånger.

Det är då hans ljus sprider sig vidare. Kvinnan i kassen, hon som nyss avfärdade mig, har sett det hela. Hon kallar fram mig och ger mig mitt pass. Det är ju alla hjärtans dag, säger hon. Då ska man vara snäll.  

Jag ger tillbaka lappen till killen på vägen ut. Jag tackar innerligt för hans vänlighet och säger att han är en fantastisk människa. Han önskar mig en bra dag. Jag önskar honom detsamma.

Tänk, ibland behövs inte mer. Ibland är det lilla så stort.

Och jag tänker att han ska få vara med i en av mina böcker. Han ska få en roll där han sprider värme och medmänsklighet. För det är han värd.