
Nu är Åka till akuten ute! En bok som var så rolig att skriva, för jag fick under skrivandet gå tillbaka i minnet och dessutom fråga mina barn hur det var när de blev opererade för blindtarmsinflammation. För det är just det som boken handlar om – Kenza får ont i magen och det visar sig att hon har blindtarmsinflammation. Nora följer med sin dotter till akuten och blir inlagd tillsammans med sin dotter. Men – spoileralert – allt går bra!
Bra gick det också för boken när den blev läst av BTJ – så roligt att se! Läs nedan om vad Helene Ehriander tyckte:
Detta är den sjätte fristående delen i den lättlästa serien Storgatan 12 om en familj i Sverige idag. Nora är från Marocko och Emil är född i Sverige. De har två barn och bor i tre rum och kök. Nora läser på sfi och är både målmedveten och ambitiös. När hon en morgon lämnat femåringen på förskolan ringer en av pedagogerna och berättar att flickan kräkts. Senare på dagen får barnet flera symptom och Nora ringer 1177 och får rådet att åka till akuten. Det visar sig vara blindtarmsinflammation och flickan blir inlagd och opereras. Åka till akuten är en vardaglig berättelse om en vanlig familj som försöker få livspusslet att gå ihop och en bra skildring av hur det går till inom svensk sjukvård. Personerna presenteras innan berättelsen tar sin början och den korta berättelsen är indelad i kapitel. Berättelsen passar utmärkt för läsare som är nya i det svenska samhället. Boken avslutas med fyra frågor till författaren om bland annat sjukhusbesök. Lix ligger på 15 och lättlästnivån är Small. Helhetsbetyg 4 av 5.Helene Ehriander, BTJ-häfte nr 4/2022.
Det där med blindtarmen är förresten intressant – de flesta som inte har den kvar har en historia om hur det gick till när de opererades. Själv var jag bara sex år gammal och blev inlagd alldeles själv på sjukhuset. För så var det på den tiden, föräldrarna fick bara komma på besök en eller två timmar om dagen. Jag var livrädd, ensam, ilsken som ett bi och bet sköterskorna. Vet inte om det var som ett straff på grund av det senare eller eftersom jag inte kunde svälja tabletter som jag fick penicillinet krossat i maten. Hu vad äckligt det var!
Jag var 21 år gammal då jag åkte in till akuten med ambulans mitt i vintern med brusten blindtarm. Det var i Norge och ambulansen hade kedjor för att komma upp backen i snön där jag bodde. Det var omöjligt att söva mig, så de hängde ett täcke för så jag inte skulle se när de opererade. Kände bara när de skar upp magen, inte när de höll på att rota där inne. Men det gjorde ont då de sydde, och jag sa att jag inte ville ha någon slarvsyltesömnad och att ärret skulle döljas under bikinin. De sa jag fick vara tyst, för magen hoppade när jag pratade.
Åh fy vilken historia, Tora! Vilken tur att du klarade den operationen …